Jobbet ringde mej i fredags morse och berättade vad som hade hänt och jag började storböla i telefonen, fattade bara inte.... I torsdags... En timme efter att jag hade pratat och skrattat med dej så fanns du inte mer, EN TIMME!!!

Detta kändes extra tungt eftersom förra året när Hanna och alla vi kulle ner till vimmerby och baka lussebullar så försvann Linus från oss och denna gång när vi skulle ner till vimmerby och baka lussebullar så försvann min arbetskamrat. Ska detta bli en vana? Vågar inte tänka på nästa år när vi ska baka:( Det är som Hanna sa att man nästan inte vågar utan skiter i det.

Nu tänker jag så mycket på din familj, du lämnade din fru och dina 4 små pojkar efter dej, de som älskade sin pappa så oerhört mycket och som var deras största förebild.

På ett sätt känner jag mej arg, pga de du valde att lämna. Men det största jag känner är saknaden. Nu kommer jag inte få en kram varje gång jag jobbar, för det var det du gjorde, du kramade mej alltid när vi sågs. O det var du som fick mej att testa MC donalds marängsvisch. Vi åkte ju dit när vi hade jobbat klart och glufsade i oss:) Detta ommer aldrig uplevas igen......

Nu är det bara minnena kvar<3

Vila i Frid.